Puh!
Så skönt! Mannen tog killarna på deras första skridskoåkning idag. Jag vet inte varför, men detta har legat över mig i flera veckor: De måste åka skridskor. Och absolut på sportlovet!
Är det inte korkat vilka krav man kan lägga på sig själv?!
Jag är inte någon skridskoåkare överhuvudtaget. Åkte nog i trean på gymnasiet sist... Så att ta sig till skridskohallen är inte något naturligt för mig. Men tydligen MÅSTE barnen göra detta. I min värld.
Och nu har de gjort det. Check!
Dessutom tyckte de att det att det var så kul, att vi MÅSTE göra om det imorgon. Och då är inte mannen hemma. Alltså blir det jag som åker dit. Helt stick i stäv med min naturlighet. ;)
Hmmm, har jag lyckats med min föresats då?... Jag - behöver inte stå i en skridskohall för att vara lycklig. Barnen - måste åka skridskor.... Nåja, here we go!
3 kommentarer:
Testa Rudan. Då får man lite utetid på köpet ;).
Åh, Det låter som dagens råd! Isar kombineras bäst med himmel och helst solsken, inte lysrör.
Ps. Roligt att ha så stora barn! Lite avis men det löser sig förhoppningsvis :-)
Ja, det kan hända att vi dyker upp på Rudan! Jag vill det betydligt hellre. Men frånvaron av stolar att skjuta framför sig har avskräckt bröderna än så länge... Men imorgon ska B ut på äventyr med grannarna - på en sjö. Så vi får se hur domen lyder imorgon.
Louise; jag lovar, det löser sig. Snabbare än du kan tro! Och ja, det ÄR jätteroligt med stora barn.
Skicka en kommentar